Sida:Efterlemnade dikter.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

Hadriani bildhuggare.


Där skimrar templet nu i solen
med kolonnader och portik;
bronsgjuten hvälfver sig kupolen
utöfver murens mosaik.
Den Zeus, som jag ur marmorn väckte,
där ofvan högt sin vinge för.
Din hand du tacksamt nyss mig räckte,
och folkets bifallssorl jag hör.

Dock — när det glänser mot mitt öga,
det verk, hvars mästare jag är,
o, herre, vet: det fattas föga,
att blygsel jag inom mig bär.