Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
ropade: »O, kom till mitt hjärta, Sapfo!»
Sapfos blick var skymd, hennes öra slutet:
såg ej tårarna i gudinnans öga,
varsnade icke
vingeslagets sus från det lätta spannet,
ej gudinnans bröst hur det skalf i ångest,
ej det lösta hår och de kvalfullt vridna,
lyftade händer.
Såg blott Lesbos’ barn, öfver lyran böjda,
smälta hän i kyssar vid sångens toner,
kyssar som af eld, såg, bland alla skönast,
älsklingen Faon.
Såg blott läppars löje och hvita fingrars
grepp om lyrans sträng och de smärta armars
älskogsfagra lek . . . Men högt ofvan alla
örnelik såg hon,
