Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
mot fiendens härar fram med stormsteg gå
och offra gladt sitt lif för republiken . . .
Vid hennes namn det sägs det klibbar blod,
ty ädel tålsamhet och högsint mod,
som sökte stötta vacklande ruinen,
hon offrade åt Moloks-guillotinen.
Det sägs som så . . . Och tårar rinna än
vid grafvar som martyrers aska gömma.
Jag tvår min hand — en högre makt må döma:
världsdomen heter världshistorien . . .
Och nu välkomna, syskon, som jag bådat
till fridens fest vid minnet af det år,
som lyser öfver tiderna vi skådat
mot framtidsdunklet, dit knappt aning når.»
Så talar Frankrike.
Och vårens fägring
slår ut i prakt, det jubel är och klang
vid folkens eniga: Allons enfants . . .
Och synen är försvunnen som en hägring.
5 maj 1889.
