Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
*
Molnet.
I.
Ett ljufligt bad till vissnade blad
jag bringar från haf och strömmar;
jag skuggar sval, i doftande dal
liljornas midnattsdrömmar.
Från mitt vingepar, skakar jag, klar,
den dagg, hvilken rosen väcker,
och blossande varm, vid modersbarm
hon ser hur morgonen bräcker. —
Varder jag vred, öfver ängarna ned
jag hagelskurarna piskar;
men i sommarregn med mildhet och hägn
jag törstande jord förfriskar.
