Sida:Efterlemnade dikter.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


Percy Bysshe Shelley.


*

Molnet.

I.

Ett ljufligt bad till vissnade blad
        jag bringar från haf och strömmar;
jag skuggar sval, i doftande dal
        liljornas midnattsdrömmar.
Från mitt vingepar, skakar jag, klar,
        den dagg, hvilken rosen väcker,
och blossande varm, vid modersbarm
        hon ser hur morgonen bräcker. —
Varder jag vred, öfver ängarna ned
        jag hagelskurarna piskar;
men i sommarregn med mildhet och hägn
        jag törstande jord förfriskar.