Hoppa till innehållet

Sida:Efterlemnade dikter.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
37

Tolkar Thorild för de unga
sanningens och rättens bud?
Sluta snillena sig samman
kring fru Lenngrens kanapé?
Byter Sergel där i gamman
kvicka infall med Desprez?
Skymta ej af Armfelt dragen
bakom afundsjuk gardin?
Syns hon, systern till behagen,
sånggudinnan fru Olin?

Kungen lyssnar . . . Och med handen
vinkar han till andra stranden,
där i kulen vinterkväll
tända kronor festligt glimma
från vår sal på Grand Hôtel . . .
Stackars konung! Disig dimma
sjunker våt på bronskoloss,
och de bleka stjärnebloss,
när de se ditt öga flamma,
blicka neder medlidsamma,
medan vågen i Norrström
sorgset suckar åt din dröm.