Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Därför vänd dig för att somna,
vänd dig att i bronssömn domna,
ty, o! kung, din tid är all,
gliden hän på seklens svall;
döda äro dina snillen,
sprängda deras glada gillen;
omildt kring din fina kind
sveper bister nordanvind,
och en nytänd måne skiner
öfver Haga slottsruiner . . .
Sof, kung Gustaf . . . Nya släkten
draga fram sin vandringsgång:
»andra tider, andra fåglar,
andra fåglar, annan sång!»
