Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
In memoriam.
Den varma sommaren till ända gick,
och ängens blommor vissnade, de sista —
då brast ditt hjärta, slocknade din blick;
och våra tårar falla på din kista.
Man sofver godt dock på ett värf som ditt,
då ljusa drömmar vakta hufvudgärden; —
och bäddad mjukt i blommor och i hvitt
vi bära dig den sista, tunga färden.
