Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Han skådade i fadersfröjd
på barnets späda drag
och lyddes, öfver kudden böjd,
till jämna andedrag —
Och timma kom och timma gick,
då föll som töcken för hans blick
och ögonlocken sjönko
vid pendelns jämna slag.
Han drömde att i Lundagård
han stod ännu en gång. —
Han hörde ljungande ackord
och ungdomsfyllig sång,
en härlig sång, och underbar
en klingande och malmfull klar,
en sång om Sveas ära
ur grekisk pelargång.
Och skalden kom, en ljus gestalt
med löjen på sin mund —
och vårsol sken och drifvan smalt
från karg och stensatt grund
