Hennes Nåd E: Tänk om han börjar att skrifva om
oss med.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Varen trankila, käringar! Er bryr jag mig icke om.
Hennes Nåd F: Gud vet hur vi skola blifva af med den fatala menniskan. Det var ett syndastraff, att han kom hit.
Hans Nåd A: Ingen hederlig karl borde umgås med honom.
Hans Nåd B: Han borde sättas på fästning.
Hans Nåd C: Och det för lifstid.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Ha, ha, ha, ha!
Hans Nåd D: Saken är allvarsam, mitt herrskap! Hvart skall detta taga vägen? Tronen vacklar, sjelfva altaret vacklar, och —
Östg. korresp. (för sig sjelf): Och tuppen grasserar bland perlhönsen.
Hans Nåd A: Jag prenumererar icke till nästa år.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Så låt bli.
Hans Nåd B: Jag prenumererar icke.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Så låt bli.
Hans Nåd C: Jag prenumererar icke.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Så låt bli.
Hans Nåd D: Jag prenumererar icke.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Så låt bli.
Hennes Nåd F och Hennes Nåd F: Vi prenumerera icke heller.
Östg. korresp. (för sig sjelf): Det låter, som skulle till nästa år min tidning endast komma att läsas af förnuftigt folk.
Chorus af Hans Nåder och Hennes Nåder: Kack, kack, kack, kack, kack, kack, kack, kack, kack, kaa-kack!
<br
