Hoppa till innehållet

Sida:Eldbränder och gnistor.djvu/136

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
124
strödda genretaflor.


Borgaren säger: jag kläder eder alla.

Presten säger: jag undervisar eder alla.

Adelsmannen säger: jag försvarar eder alla.

Men gent emot de fyra riksstånden står Hin Onde, som utbreder sina armar och med en outsägligt fryntlig uppsyn säger: Jag tager eder alla.






En följetong.


Här visas enfaldeligen och i största korthet, huruledes en smakfull och gedigen följetongs-artikel — svenskt original, det begrips — genomgår åtskilliga nummer af en Stockholmstidning.

Just som solen gick upp, (Forts. n. g.)
öppnade agronomen och skomakaren Anders (Forts. n. g.)
sin stugudörr. (Forts. n. g.)
Han klef ut i förstuguqvisten (Forts. n. g.)
och bligade (Forts. n. g.)
på skyarna; (Forts. n. g.)
ty han trodde sig (Forts. n. g.)
kunna af deras utseende sluta till den blifvande väderleken. (Forts. n. g.)
Under tiden (Forts. n. g.)
satte sig en fluga (Forts. n. g.)
på hans näsa; (Forts. n. g.)
men Anders (Forts. n. g.)
lyfte på handen (Forts. n. g.)
och jagade bort flugan (Forts. n. g.)
och sade: (Forts. n. g.)
schas! (Forts, och slut n. g.)
Derpå gick Anders in i sin stuga och satte sig att lappa skor. (Slut.)