När vi borgare uppstälde oss i rad inför herr ministern,
den ene lång, den andre kort, den ene smal, den andre
tjock o. s. v., men alla klädda i uniform och med värja
vid sidan, hade förbemälte embetsman fullt skäl att tänka:
samtlige herrarna se ju ut, som utstrukna siffror i ett
divisions-exempel.
Och när han till oss lemnade polletterna, hade han — så vidt han nämligen besinnade, att höga vederbörandes qvarsittning på taburetterna hufvudsakligen beror af ständernas opinion — äfvenledes fullt skäl att tänka: här befinner jag mig måhända i samma predikament, som Isak, hvilken sjelf bar fram veden till det bål, hvarpå han skulle offras.
Men sannolikt tänkte herr ministern hvarken detta eller något dylikt; och medgifvas måste, att en embetsmans tankar böra vara mera solida och allvarsamma, än så. Tillåter han sig någon gång ett skämt, så bör detta ej vara hufvudsak, utan blott bisak; det måste omgärdas af allvaret och ligga derinom, ungefär som sviskon i stekt gås.
Hans majestät konungen har behagat utnämna landtmarskalk, talmän och vice talmän. Borgarståndet fick på sin lott: till talman, herr borgmästaren, vasakommendören och nordstjerneriddaren Holm; till vice talman, herr kryddkrämaren och vasariddaren Brinck. Jag känner ej dessa herrar ännu så tillräckligt, att jag kan vitsorda dem med något annat, än det vanliga fruntimmersuttrycket: de äro bägge två rätt “hyggliga“.
Ständerna hafva börjat sina arbeten; adeln sina i riddarhuset, der dygderna äro till finnandes på taket; de ofrälse stånden sina i det så kallade ständernas hus, der inga dygder finnas, hvarken på eller under taket. De “hedervärdes“ och de “vällofliges“ sessionsrum äro belägna två trappor upp, men de “högvördige“ behöfva, för att komma till sitt, ej sträfva mer än en trappa upp. Man synes hafva vidtagit detta arrangement af ren humanitet och med ett billigt afseende på de stora prestmagarna, de der göra sina innehafvare högst obeqväma till klättring och andra gymnastiska företag.
Då jag talar om ständernas “arbeten“, beder jag dig, att — ännu så länge — ej taga ordet i egentlig mening. Under första riksdagsveckan ega nämligen dessa arbeten
