13
Näshåligheten utsträcker sig öfver och på, sidorna om hjer- nan, hvaraf hufvudet blir bakåt och på sidorna vidgadt och tjockt, samt gifver derigenom en större yta åt tuggmusklarnes fästen och andra hufvudets delar. Näshå- len i benen äro framtill genom en hinna tillslu:na; skilje- väggen (septum) uppkommer af båda nåsbenen; på sidan om skiljeväggen äro 2 broskaktiga musklar, som gå ner . till luftstrupen, hvars lufihål är ganska trångt, och kan alldeles tillslutas då t. ex. vatten qvarhålles. i snabeln och djuret andas med munnen. Elefanten saknar process. ma- stoideus och således äfven muskeln, som af den och bröst- benet har sitt namn, men äger i stället en muskel, som går från bröstbenet till öfra käken (sterno-maxill.). Per- rault ansåg oriktigt hjernmassan , i förhållande till krop- pens volum , såsom liten och uppgaf dess storlek, af en 17 årig Elefant, till 8 tum i längden, 6 i bredden och tyngden till 9 &; och ligger ej heller stora hjernan, såsom hos menniskan, öfver den lilla, utan anmärker Camper att lilla hjernan var genom en vertikal skiljhinna (tentorium), bevarad från tryckning a&f den stora. Han observerade äfven, att glandula pinealis, nates och testes, och flera an” dra delar, voro förvånande lika med dessa delar i menni- skans hjerna. Luktnerverna hade :stora ibåligheter i sin inre massa, fyllda med en rödaktig vätska; detta finnes ofta i synnerhet hos växtätande djur.
HarsEN är, hvad benen beträlffar, sammansatt af 7 korta halskotor, hvilka med åren förlora i sin rörlighet och slutligen sammanväxa, utom den kota (atlas), som är närmast hufvudet. Nackbastet börjar öfver korsbenet, och fästes under vägen till hufvudet, på. ryggkotornas taggutskolt; en del stadnar på sidan om spina capitis i bufvudskålen; en del i alla halskotorna, utom atlas. Hal- sen är ganska kort och tillåter icke hulvudets lutande till - jorden; men om en kort hals gjort snabeln nödvändig, olter om snabelns närvaro gjort en lång hals öfverflödig, ämna vi icke afgöra. Det är nog att se huru det ena blifvit afpassadt efter det andra och att naturen öfverallt varit så frikostig på olika utvägar, för att vinna samma ändamål. — Ryggkotorna, 20 till antalet, med lika många refben på sidorna, neml. 7 verkliga och 13 falska, ha ganska höga taggutskott (apopb. spin.) hvilka på unga äro krokiga, men på gamla mera raka och bakåt nedböjda. Ryggraden, som på gamla är rakare än på unga, hvilka
