23
göra sitt slägte till ew ibland husdjuren. Ehuru talrika Elefanter den "tiden synas ba varit, hafva de dock småningom utdött och blifvit i Europa ganska sällsyntas Carl den store skall ifrån Konungen i Persien, ÅZäror, emottagit såsom 'skänk den första Elefant, som varit i Tyskland; och Kg. Petter den 2:dre å Portugal, gaf är RK. Ludvik den 1i4:de i Frankrike , år 1668 ; en lefvaände Elefamhona, född i Congo 1664, som vid 4 års ålder var 73; fot hög och dog 17 år gammal i Januari 1681, i Ver- sailles, blott 81 fot i höjden. Denna kunde 8 år efter hvaranman, lägga sig och med lätthet resa sig opp, mer behöfde efter denna tid hjelp för att komma opp» då hon någon gång lade sig. Hon spände opp remmen; som med en sölja var fästad om benet, och då man med ett rep och många knutar sökte ytterligare befästa remmen, samt göra hennes försök fraktlösa, knöt hon nattetid opp alla knutarna, utan att slita något sönder, öppnade be> händigt dörren och gick ut i parken. De öfriga djuren i Menageriet, dem hon genom öppnade dörrar och sönder- brutna stängsel besökte, förskräcktes ; Satte sig i frihet och räddade sig hvar de bäst kunde. Vid ett annat tillfälle : krossade hon en menniska emot väggen och var nära att döda med försvarständerna en annan, som låtsade go henne mat, men gaf icke. ' En tecknare, som för att få - henne att antaga flera slags ställningar, nyttjade samma bedrägeri, sprutade hon full med vatten och förstörde teckningen. Hon förtärde dagligen omkring 100 B:d ris- gryn, som merendels kokades och gjordes till "bollar, men dessutom gräs och andra frukter; af torra eller färs ska växter ensamt åtgingo 150 marker vid pass om dagen. Hon fruktade svin och tålte icke en gång höra deras lätes Vid denna Elefants död affärdades genast, på Konungens befallning, underrättelse derom till Vettenskaps Akademien, med tillsägelse, att infinna sig i Versailles. Anstalterna till dissektionen voro så präktiga och med så mycken om- tanka beredde; att det syntes som” ceremoiielet till den- na akt blifvit lånt från något Indiskt folkslag, söm med utmärkt högtidlighet velat begrafva en af sina mest ansedda Elefanter. Konungen, som ville sjelf bevista anatomiska undersökningen, den Duverney , Perrault och de la Hire förrättade, infann sig sedan inelfvornå voro: uttagna. Vid ankomsten saknade han Duverney och frågade: hvar är Anatomien? Denne derom underrättad, kröp ut i stör-
