Sida:Elefantens Naturalhistoria.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

26

ning; historien nekar sitt biträde, och den frågan, som vår villrådiga förundran aftvingar oss: hvilken revolution i naturen har varit nog hastig, nog förödande, att förstöra så många ofantliga djur? blir förmodligen aldrig på ett tillfredsställande: sätt besvarad.

Ibland Indianerna i norra Amerika, skall en tradition, slägte ifrån slägte , om ett stort förunderligt djur, hunnit ända till vårt tidehvarf. En Shavanisk Indian har berättat den ungefär i följande uttryck: «För 10 tusen månader sedan, när intet annat än dystra skogar betäckte >detta den sofvande solens land; långt förr än. de bleka (hvita) menniskorna (européer), hastade på vindens vingar alt förstöra denna naturens trädgård; när endast skogens vil- da vandrare och menniskor lika obändiga som dessa, voro denna jordens bebherskare: då gafs ett djurslägte , stort som den hotande klippan, grymt som den blodiga pante- ren, snabbt som den nedstörtande örnen, och förlärligt som nattens ängel. T allarna. sönderbråkades under dess fot och bafsvattnet minskades, när han släckte sin törst. Förgäfves kastades på honom det starka spjutet ; och den. skodda pilen föll förslöad ned vid hans sida. Han förödde skogarna i en måltid och de döende djurens rosslande läten hördes öfverallt. Hela byar, bebodde af menni- skor, ödelades inom ögonblick. Jemmer-ropet öfver det allmänna elåndet utbreddes till fridens land i vester, och den goda anden kom emellan, att rädda de olyckliga m. m.» I samma styl fortfar traditionen att låta åskviggar döda alla af detta djur; utom en hane, som trotsadé all hämd och skall ännu lefva i en otillgänglig ödemark, till trots af den Alsmäktige sjelf.

Det är sannolikt att denna tradition har afseende på det så kallade Mammotdjuret, som man trott vara dik- tadt. Ordet Mamrmot skall vara Ryskt, tillkommit af Memmot, hvilket härledes af Arabernas Mehemot och skall betyda det samma som Ebréernas Behemot eller ett djur af utomordentlig storlek. Philologerne må afgöra om Jobs Behemot, nämd i 49 Cap. af dess bok, kan vara det samma. Besynnerligt är emedlertid, att i Sibirien så väl som i norra Amerika , kallas de fossila ben, som på båda ställen finnas, med ett namn, Mammothen, och deras likhet bevisar att de tillhört en och samma djurart, fastän dessa verldsdelar i vår tid genom ett astort haf äro åtskil-