Sida:En Christen i sin Andakt.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 10 —

ju först och främst åtnjutit och åtnjuter dageligen så mycket godt af din Skapares hand. Med hwarje morgon inträder du i en ny förbindelse till Honom, som skänkte dig lifwet. Tänk alltså uppå din Skapare, och prisa Hans namn! Med hwarje aftonsol erinras du om ditt lifs mål och dens godhet, som skänker dig hwilan. Tacka din Gud af hjerta och själ, för den dag du öfwerlefwat, samt förtro dig i Hans milda wård! Se hela naturens rika förråder åt dig och ditt slägte förlänte till nytta och wederqwickelse! Se huru alla skapade kreatur underhållas genom den Allgodes försyn, samt tjena dig på så mångfaldigt sätt till föda, till beqwämlighet och förnöjelse! Niut intet af allt detta utan att hembära HERran din tacksägelse! En liflig tanke, en hemlig suck, en blygsam blick till höjden är ofta mera än alla utsökta ord, ty HERren ser till hjertat. Men hwarföre skulle man försumma, att med ord uttrycka sin uppriktiga känsla? Deraf hjertat fullt är, talar munnen. Må wi alltså i minnet bibehålla de goda intryck af gudaktighet, som de Christeliga böneöfningar gjort på wåra hjertan. — Mitt hjerta är redo, Gud, mitt hjerta är redo, att jag skall sjunga och låfwa. — Uti lidandets stund hwad kan kraftigare trösta oss, än en alfwarlig tanke på Gud, som utskiftar allt, äfwen korss och bedröfwelser, enligt sin wishet! Du inser wäl ej, swage Christen, en tusendel af alla Guds försyns wägar, men dn bör hafwa i motgångens och korssets skola samlat dig den sanna erfarenhet, som du annars icke wunnit, eller försummat att söka. Du kastas på sjukbädden, och

öfwer-