Hoppa till innehållet

Sida:En blaserad man.djvu/12

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

6

att taga den der examen. Jag kan läsa lika mycket och ha lika stora kunskaper utan att ha titeln af filosofie magister.

— Visserligen, jag tycker likväl icke om denna omkastning. Vill du gå in i verken?

— Jag kar tänkt på det och anser derföre bäst att jag tar kansli-examen så fort som möjligt.

Derpå höll Arvid ett litet vackert tal om sin kallelse för embetsmannabanan. Fadern samtyckte och vår vän tog sin examen redan följande termin.

Återkommen till Stockholm skref han in sig i ett par verk och skyndade att återtaga sin vaktgöring under den älskades fönster.

Men redan andra aftonen var detta så väl som de andra i våningen präktigt upplyst. Flickans bröllopp firades med stor ståt.

Som Arvid aldrig talat ett ord till sin älskade kunde han ej anklaga henne för otrohet. Han åtnöjde sig således med att söka trösta sig genom förströelser.

I kraft af professorns rekommendationer och sina egna personliga förtjenster infördes han och mottogs välvilligt i de flesta af hufvudstadens bästa kretsar och den genom faderns godhet ständigt fyllda plånboken tillät honom intaga en värdig plats bland Stockholms ”jeunesse dorée”.

Detta lif var nytt för Arvid, som hittills egnat sin uppmärksamhet blott åt sina böcker och sin blyga kärlek. Han öfverlemnade sig också helt och hållet åt salongs- och kamratlifvets omvexlande behag och b!ef inom kort en af koryfeerna i balsalongen, vid spelbordet och vid ungkarlssupeerna.

Fruntimren hjelpte i synnerhet till att skämma bort honom. De lätta segrarne förtogo ända till minnet af hans första barnslighet.