Sida:En blaserad man.djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


ANDRA KAPITLET.


God morgon, min bror!

Arvid satt insvept i nattrocken och förtärde som bäst sitt kaffe, under det att han fortsatte föregående aftons funderingar, då han i denna angenäma sysselsättning stördes af ofvanstående helsning.

Den uttalades af en ung man, hvars klädsel visserligen ej förrådde någon af hufvudstadens förnämsta skräddare, men hvars hederliga och kraftfulla ansigte, i förening med ett par ljusgrå vänliga ögon, ingaf välvilja och förtroende.

— God morgon, Fabian. Hvad för dig hit, så tidigt?

— Jag kommer för att ta afsked af dig.

— Afsked?

— Ja! jag reser hem i morgon.

— Du skämtar väl.

— Alldeles icke.

— Men hur är det möligt? Resa hem nu, ut på landet nära tjugo mil från Stockholm — och det i April månad, midt under regn och slask. Hvad skall du göra på landet nu?