ÅTTONDE KAPITLET.
»FÖRPOSTERNA TILL EN NY VÄRLD.»
VÅRA VÄNNER där hemma må väl glädja sig med oss, ty vi äro framme vid vårt mål och åtminstone hittills kunna vi intyga, att professor Challengers framställning överensstämt med sanningen. Vi ha, det är sant, ännu icke kommit upp på platån, men den ligger framför oss och till och med professor Summerlee har något stämt ned sin ton. Icke som skulle han ett enda ögonblick medgiva, att hans rival kanske har rätt, men han är mindre envis med sina ständiga invändningar och iakttar för det mesta en kritisk tystnad. Jag måste emellertid återtaga min berättelses tråd där jag sist släppte den. Vi skola hemsända en av våra indianer, som skadat sig, från trakten och jag lämnar brevet till honom, innerst ganska osäker huruvida det någonsin kommer fram.
Då jag sist skrev, stodo vi i begrepp att lämna den indiska byn, dit vi kommit ombord på Esmeralda. Jag måste börja rapporten med ledsamma nyheter, ty det första ganska allvarsamma personliga obehaget — jag förbigår det ständiga käbblet mellan pro-
