Hoppa till innehållet

Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107

barn äro de verkligen båda två — den ene skrumpen och kinkig, den andre kolossal och morsk, likväl båda i besittning av en hjärna, som ställt dem i första ledet av deras tids vetenskapsmän. Intelligens, karaktär, själ — först genom att studera livet lär man sig att inse hur skilda dessa tre äro.

Redan följande dag anträdde vi faktiskt denna märkvärdiga expedition. Vi funno, att alla våra tillhörigheter mycket väl fingo rum i de båda kanoterna och vi delade oss, sex i vardera av de båda båtarna, i fridens intresse nog försiktiga att placera en professor i var båt. För min del anslöt jag mig till professor Challenger, som var vid det bästa lynne, rörde sig som i tyst extas och utstrålade välvilja från hela sin person. Som jag emellertid har en viss erfarenhet av hans stämningar, skall det icke förvåna mig, om åskan helt tvärt avbryter solskenet. Om det är omöjligt att känna sig väl till mods, är det lika omöjligt att ha tråkigt i hans sällskap, ty man befinner sig alltid i ett slags bävande undran med avseende på vilken vändning hans förfärliga lynne skall taga.

Under två dagar färdades vi uppför en tämligen stor flod, några hundra alnar bred och mörk till färgen men genomskinlig, så att man vanligen kunde se bottnen. Amasonflodens bifloder äro till halva antalet av denna beskaffenhet, under det att de övriga äro vitaktiga och ogenomskinliga, beroende av den mark de genomflutit. De mörka tyda på dålig växtlighet, medan de ljusa beteckna leraktig jord. Två gånger råkade vi ut för starka strömdrag och forsar och båda gångerna buro vi båtarna en halv