142
klossar och annat tillbehör. Lord Roxton var en erfaren bergbestigare och Summerlee hade också klättrat i sina dagar, så att jag var verkligen den i sällskapet, som var minst erfaren i konsten. Men min styrka och vighet fingo ersätta min brist på erfarenhet.
Uppgiften var verkligen inte så svår, ehuru det gavs ögonblick då mitt hår reste sig på ända. Första hälften gick riktigt lätt, men sedan blev det allt brantare och brantare och under de sista femtio foten höllo vi oss bokstavligen med fingrar och tår fast på små avsatser och fördjupningar i stenen. Det hade aldrig gått för mig och inte för Summerlee heller, om inte Challenger kommit upp på toppen — det var riktigt märkvärdigt att se en så klumpig karl till den grad vig — och surrat fast tåget kring det stora trädet därstädes. Med tåget till stöd gick det fort nog att komma uppför den skrovliga väggen och snart befunno vi oss på den lilla gräsbevuxna plattformen söm bildade toppen och som på båda hållen höll omkring tjugofem fot i diameter.
Det första intryck jag fick efter att ha hämtat andan var av den utomordentligt vackra utsikten över det land vi genomvandrat. Hela den brasilianska slätten tycktes ligga nedanför oss, sträckande ut sig allt längre och längre tills den längst bort vid horisonten slutade i dunkla blå dimmor. I förgrunden låg den långa sluttningen, översållad med väldiga stenar och beströdd med ormbunkträd; längre bort på mittelplanet, framstickande över den sadelformiga kullen, skymtade jag den gula och gröna massan av bamburör, genom vilka vi banat oss väg, och sedan
