Gomez’ list blivit avstängda på platån betecknade ett nytt skede i våra erfarenheter. Den första tilldragelen däruti var icke ägnad att ingiva mig något särdeles fördelaktigt begrepp om den plats dit vi förirrat oss. Då jag ruskade upp mig efter en liten lur i dagbräckningen, föllo mina blickar på någonting mycket konstigt på mitt eget ben. Byxen hade kavat upp sig, så att några tum av huden syntes ovanför kortstrumpan. Och på denna blottade hud låg en stor, purpurfärgad druva. Förvånad lutade jag mig fram för att taga den, men till min fasa brast den mellan fingrarna och sprutade ut blod åt alla håll. Milt utrop av vämjelse hade kommit de båda profeskörerna att skynda till.
»Högst intressant», sade Summerlee som böjt sig ned över min vad. »En kolossal fästing, som visst ännu ej fått något namn.»
»Förstlingen av våra mödor», förklarade Challenuer på sitt skrytsamt pedantiska sätt. »Vi måste hedra den med namnet Ixodes Maloni. Det lilla obehaget att ha blivit stungen kan för visso icke, min unge vän, motväga den ärofulla utmärkelsen att få sitt namn inskrivet i zoologiens odödliga rullor. Olyckligtvis krossade ni detta vackra exemplar i det ögonblick då han sugit sig mätt.»
»Den gemena otäckingen!» utbrast jag.
Professor Challenger höjde protesterande på de buskiga ögonbrynen och lade tröstande sin ena labb på min axel.
»Ni borde odla det vetenskapliga ögat och det frigjorda vetenskapliga sinnet», sade han. »För den i likhet med mig filosofiskt anlagde är fästingen med
