156
sin lansettlika sugmun och tänjbara mage ett lika skönt naturens verk som påfågeln eller till och med som norrskenet. Det smärtar mig att höra er tala om den på ett så förringande sätt. Jag hoppas dock, att vi, om vi äro riktigt ihärdiga, skola lyckas komma över ännu ett exemplar.»
»Ja, det är alldeles säkert», sade Summerlee bistert, »ty ett sådant försvann just nu innanför er skjortkrage.»
Challenger hoppade upp, bölande som en tjur, och slet ursinnigt i rock och krage för att få dem av sig. Summerlee och jag kommo i ett sådant skratt att vi knappt kunde hjälpa honom. Till sist lyckades vi avkläda den oerhörda torson, som enligt skräddarens måttband höll femtiofyra tum. Hela hans kropp var betäckt med svart hår och i denna djungel lyckades vi infånga den kringvandrande fästingen, innan den bitit honom. Men alla de omgivande buskarna voro fulla av dessa avskyvärda insekter och det låg i öppen dag, att vi måste ändra läger.
Men först och främst var det nödvändigt att träffa avtal med den trogne negern, som snart uppenbarade sig på pelarklippan med en massa kakaoburkar och kexlådor, som han kastade över till oss. Av förråden som funnos kvar därnere skulle han enligt order behålla tillräckligt för honom själv att leva på i två månader. Indianerna skulle få återstoden som lön för de tjänster de gjort oss och som betalning för att de togo våra brev tillbaka till Amazonområdet. Några timmar därefter sågo vi dem i gåsmarsch tåga fram långt ute på slätten, var och en med sitt knyte på huvudet, sökande sig tillbaka på den väg vi nyligen
