Hoppa till innehållet

Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

168

stora, grå och som förkrympta, mera lika döda, torkade exemplar än levande. De sutto alldeles orörliga, blott de röda ögonen rullade och någon gång snappade de till med sina råttfällenäbbar, då någon slända flög förbi. Deras stora, hinnartade vingar sammanfälldes genom böjning på underarmen, så att de sutto där som ett slags jättegummor, insvepta i fula, spindelvävsfärgade schalar med de avskyvärda huvudena framskjutna. Stora och små sammanräknade befunno sig ej mindre än ett tusental av dessa frånstötande djur därnere i hålan.

Våra professorer hade gärna stannat där hela dagen, till den grad tjusande var för dem detta tillfälle att studera en förhistorisk tidsålders liv. De fäste uppmärksamheten på de rester av fisk och döda fåglar, som lågo kringströdda bland stenarna och som antydde arten av den föda dessa varelser intogo. Jag hörde dem lyckönska varandra till att ha klarerat frågan varför just denna flygande »drakes» ben så ymnigt förekomma inom vissa begränsade områden, som till exmpel på Cambridge Greens sandrevlar, enär det nu syntes, att den liksom pingvinen lever i flockar.

Till sist hände det sig dock att Challenger i sin iver att bevisa någon av Summerlee bestridd sats sköt fram huvudet över klippan och nära nog bragte oss alla till undergång. I minuten uppgav den närmaste hannen ett gällt, visslande anskri och flaxade med sina tjugo fot upptagande, läderaktiga vingar, i det den höjde sig i luften. Honorna och ungarna kröpo ihop invid pölarna under det att hela cirkeln av vaktare, den ene efter den andre, seglade av mot