Vi sågo även många smådjur, såsom piggsvin, en fjällig myrslok och ett vildsvin, skiftande till färgen och med långa, krökta betar. Genom en glänta mellan träden sågo vi en gång den böjda sluttningen av en grön kulle klart teckna sig på något avstånd från oss och över den färdades i raskt tempo ett stort mörkbrunt djur. Det gick så fort att vi inte kunde säga av vad slag det var. Men om det, som lord Roxton påstod, var av hjortsläktet, måste det varit lika stort som de ofantliga irländska älgarna, som tid efter annan grävas upp ur mossarna i mitt hemland.
Alltsedan det där hemlighetsfulla besöket, som gjorts i vårt läger, återvände vi aldrig dit utan en viss oro. Vid detta tillfälle funno vi emellertid allt i orubbad ordning. Samma afton höllo vi en stor diskussion angående vår nuvarande ställning och våra kommande planer och jag måste med en viss utförlighet återgiva den emedan den ledde över till en ny utgångspunkt, som satte oss i tillfälle att förvärva en fullständigare kännedom om Maple Whites Land än som kunnat vinnas genom många veckors forskningsfärder. Det var Summerlee som inledde debatten. Hela dagen hade han varit litet grälsjuk av sig och nu var det något lord Roxton sade angående vad vi skulle göra dagen därpå, som kom hans dåliga lynne att sjuda över.
»Vad vi ha att göra i dag, i morgon och allt framgent», sade han, »är att söka oss väg ut ur den fälla vi blivit fångade i. Allesammans fundera ni på bästa sättet att tränga in i det här landet. Jag hål-
