194
dan bland grenarna om han inte fattat tag om dem med fötterna.»
»I Sydamerika finns det, om jag minnes rätt — ni kan nog kontrollera mitt påstående, professor Summerlee — omkring trettiosex olika slags apor, men den människoliknande apan är där okänd. Det är likväl klart, att hon är till finnandes i detta land och icke är den ludna, gorillalika varitet, som aldrig visat sig annat än i Afrika och Österlandet.» — Jag hade så när fallit honom i talet och sagt, att en kusin till den arten hade jag sett i Kensington. — »Denna är däremot en skäggig och färglös typ, och den sistnämnda omständigheten tyder på det faktum, att den tillbringat sina dagar i trädens tillbakadragenhet. Den fråga vi ha att begrunda är huruvida den står närmare apan eller människan. I senare fallet närmar han sig nog vad som på vulgärt språk kallas ’den felande länken’. Lösningen av detta problem är vår första plikt.»
»Kan aldrig komma i fråga», sade Summerlee helt tvärt. »Då vi nu, tack vare mr Malones intelligens och vighet» — jag måste ju citera hans ord — »fått vår karta, är vår första och enda omedelbart föreliggande plikt att friska och sunda förpassa oss ifrån det här förskräckliga stället.»
»Civilisationens köttgrytor», mumlade Challenger.
»Civilisationens bläckflaskor, sir. Det är vår uppgift att åt tideböckerna anförtro vad vi sett och åt andra överlämna att fortsätta våra forskningar. Det gingo vi alla in på innan mr Malone försåg oss med kartan.»
»Gott», sade Challenger, »jag medger, att jag skall
