18
»Jag är med om vad som helst — reser vart som helst — jag gör inga invändningar.»
Mc Ardle satt några minuter försjunken i tankar.
»Jag undrar just om ni kunde komma på vänskaplig fot eller åtminstone i vänligt samspråk med mannen», sade han till sist. »Ni tycks vara ett slags snille i konsten att bli nära bekant med folk — man må kalla det sympati eller animal magnetism eller ungdomlig vitalitet eller vad man vill. Jag har själv erfarit det.»
»Ni är alltför god, sir.»
»Varför skulle ni inte pröva er lycka hos professor Challenger i Enmore Park?»
Förmodligen såg jag litet häpen ut.
»Challenger!» utbrast jag. »Professor Challenger, den ryktbara zoologen. Var det inte han som spräckte skallen på Blundell vid Daily Telegraph?»
Redaktören log bistert.
»Fäster ni er vid sådant? Sade ni inte, att det var äventyr ni åtrådde?»
»Jo, men i förening med någon verklig uppgift, sir», svarade jag.
»Just det, ja. Jag förmodar, att så där våldsam är han väl inte alltid. Blundell råkade väl ut för honom i en olycklig stund eller också tog han honom kanske inte rätt. Ni har kanske bättre lycka eller mera takt. Där är det helt säkert någonting i er stil och Daily Gazette skulle taga upp det.»
»Jag vet verkligen ingenting om honom», sade jag. »Jag erinrar mig bara hans namn i sammanhang med stämningen för att han slagit Blundell.»
»Jag far några anteckningar som kunna tjäna er
