218
»Skicka till idianbyarna, sir. Gott om hudrep i indianbyar. Indianen därnere ni kunna skicka.»
»Vad är det för en?»
»En av våra indianer. De andra honom piska och taga hans lön. Han komma tillbaka till oss. Han nu vara redo föra brev, hämta rep — vad som helst.»
»Föra brev! Varför inte? Han skulle kanske kunna anskaffa hjälp. I alla händelser skulle han kunna draga försorg om att vi inte offrat våra liv förgäves och att våra vetenskapliga rön komme till våra vänners kännedom där hemma. Jag hade två brev färdiga, som lågo och väntade. Jag beslöt att använda dagen till att skriva ett tredje, vilket skulle redogöra för mina erfarenheter till dato. Och dessa brev kunde indianen fortskaffa till världen. Jag befallde alltså Zambo att komma tillbaka på kvällen och jag tillbringade min sorgliga och ensliga dag med att redogöra för mina äventyr från den föregående natten. Jag skrev också några rader särskilt, som indianen skulle lämna till vilken vit köpman eller kapten han händelsevis träffade på. I dessa rader besvor jag mottagaren att laga så att rep bleve oss tillsända, enär våra liv berodde därav. Dessa skrivelser tillika med min börs, som innehöll tre sovereigns kastade jag på kvällen över till Zambo. Pengarna skulle indianen få med löfte om dubbelt så mycket till, då han kom tillbaka med repen.
Och nu förstår ni, min bäste mr Mc Ardle, på vad sätt detta meddelande kommit er till handa och får också veta sanningen, ifall ni aldrig skulle få höra någonting mer om er olycklige korrespondent. I kväll är jag för trött och för nedstämd att göra upp
