24
»Ja, visst är det litet svårfattligt för en lekman.»
»Om jag bara kunde komma över en enda saftig mening, som bibringade mig något tydligt mänskligt begrepp, skulle jag vara hjälpt. Jo, här har jag någonting som går an, Jag tycker mig nära på kunna begripa det. Jag skall skriva av det. Detta skall tjäna mig till anknytningspunkt med den förfärlige professorn.»
»Kan jag inte stå er till tjänst med något annat?»
»Jo, ser ni, jag tänker skriva till honom. Om jag finge skriva brevet här och begagna er adress, skulle det verka välgörande.»
»Men då kommer karlen hit, ställer till ett uppträde och slår sönder möblerna.»
»Visst inte. Jag skall visa er brevet — jag ämnar inte vara retsam, det försäkrar jag.»
»Nå, där har ni min stol och min pulpet. Papper finns det där. Jag skulle dock vilja granska skrivelsen innan den avgår.»
Det tog litet arbete, men jag smickrar mig med, att det inte var så illa då det blev färdigt. Ej utan stolthet läste jag upp det för den kritiska bakteriologen.
»Bäste Professor Challenger!» så började det.
»I min ringhet har jag ivrigt omfattat naturens studium, och på grund härav har jag alltid hyst det största intresse för era spekulationer med avseende på skiljaktigheterna mellan Darwin och Weissman. Helt nyligen har jag varit i tillfälle att friska upp mitt minne genom att åter läsa —»
»Fräcke lögnare!» mumlade Tarp Henry.
— »genom att åter läsa ert mästerliga föredrag i Wien. Denna klara och beundransvärda framställ-
