Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

278

»Det ser ut som en prisrebus i en gottköpstidning», anmärkte lord John, som sträckt fram halsen för att komma åt att se. Men så stack han ut handen och fick tag i rebusen.

»Sannerligen tror jag inte att jag löst gåtan!» utbrast han. »Den lille gossen gissade genast rätt! Se hit! Hur många märken är det vi ha här? Aderton stycken. Om vi tänka efter, så är det aderton grottmynningar i bergväggen uppöver oss.»

Indiankartan över grottorna, ritad på ett stycke näver.

»Han pekade uppåt grottorna, då han gav mig ritningen», sade jag.

»Det avgör saken. Det här är en karta över grottorna. De äro aderton och ligga i en rad, några grunda, andra djupa och några utgrenade, alldeles som vi sågo dem. Det är ganska riktigt en karta och här ha vi ett kors på den. Vad kan det korset väl betyda? Det är tecknat under den grottan, som sträcker sig mycket djupare in i berget än de övriga.»

»Den grottan går väl tvärt igenom berget», utbrast jag.

»Jag tror, att vår unge vän tytt gåtan rätt», sade Challenger. »Om inte grottan också mynnar ut på motsatta sidan, förstår jag verkligen inte varför de där ynglingen, som har all anledning att vilja oss