298
Dr Illingworth: »Ingen avbildning kan övertyga oss om vad det vara månde.»
Professor Challenger: »Ni skulle vilja se föremålet självt?»
Dr Illingworth: »Säkerligen.»
Professor Challenger: »Och då skulle ni bli övertygad?»
Dr Ilingworth (skrattar): »Naturligtvis skulle jag det.»
Och nu kom aftonens stora sensation — ett nummer så dramatiskt, att det aldrig finner sin like i de vetenskapliga sammanträdenas historia. Professor Challenger lyfte upp handen till signal och genast sågs hans kollega, mr E. D. Malone, resa sig och gå till plattformens bortre del. Ett ögonblick därefter kom han tillbaka i sällskap med en jättelik neger och de buro en stor, fyrkantig packlår mellan sig. Den var påtagligen mycket tung, ty långsamt stretade de med den och ställde ned den framför professorns stol. Det hade blivit alldeles tyst i salen och alla voro upptagna av det som försiggick på plattformen. Professor Challenger drog av locket, som löpte mellan falsar och var försett med borrhål. Tittande ned i låren, knäppte han upprepade gånger med fingrarna och från referentbänken hörde man hur han i smekande ton sade: »Så kom då, lilla sötnos!» Strax därefter prasslade det till i låren och från dess botten höjde sig ett hemskt, vederstyggligt djur, som tog plats på packlårskanten. Icke ens den omständigheten att hertigen av Durham helt oväntat föll ned från plattformen kunde i det ögonblicket förströ det skräckslagna auditoriets
