30
inte det, för då blir han ursinnig. Låtsa bara tro honom, så kommer ni kanske ifrån det utan obehag. Kom ihåg att han tror det själv. Det kan ni vara fullt säker på. En hederligare man har aldrig levat. Nu får ni inte stanna här längre, för då drar han sina misstankar. Skulle ni finna honom farlig — riktigt farlig — så ring på klockan och håll honom ifrån er tills jag kommer. Till och med då han är som allra värst, kan jag vanligen få bukt på honom.»
Med dessa uppmuntrande ord överlämnade hon mig nu åt den tystlåtne Austin, som under vårt korta samtal hade väntat likt en i brons gjuten bild av grannlagenheten och så fördes jag till korridorens ände. En knackning på dörren, en tjurs bölning inifrån rummet och jag befann mig ansikte mot ansikte med professorn.
Han satt på en vridbar stol bakom ett stort bord, betäckt med böcker, kartor och ritningar. Då jag steg in, snurrade han om stolen för att se på mig. Hans utseende kom mig att draga andan åt mig. Nog var jag beredd på att få se någonting ovanligt men icke en så överväldigande personlighet som denna. Det var hans ofantliga storlek som gjorde att man häpnade — hans storlek och hans imponerande väsen. Huvudet var ofantligt — det största jag någonsin sett på en människa. Jag är fullt övertygad att om jag dristat sätta på mig hans cylinderhatt, skulle den fallit ned och skylt mig tills den vilat mot axlarna. Hans ansikte och skägg förde tanken på en assyrisk tjur. Ansiktet var rött, skägget så svart att det stötte i blått, jämnbrett och tvärskuret, böljande ned över hans bröst. Håret var
