Sida:En försvunnen värld 1924.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
93

deltagare i färden, som vi redan samlat i Sydamerika. Jag talar fritt och öppet och användandet av milt material överlämnar jag åt ert godtycke, mr Mc Ardle, ity att det är genom era händer denna rapport måste passera innan den når världen.

Professor Summerlees vetenskapliga förtjänster äro så väl kända, att jag ej behöver upprepa dem. Han är bättre rustad för en ansträngande expedition av detta slag än man vid första anblicken skulle tro. Hans långa, magra, senfulla gestalt är okänslig för trötthet och hans torra, halvt sarkastiska, ofta ganka osympatiska sätt är oberört av alla förändringar hos hans omgivning. Ehuru i sitt sextiosjätte år, har jag aldrig hört honom yttra något missnöje över de vedermödor, som vi emellanåt måst utstå. Jag hade ansett det som en olägenhet för expeditionen, att han följde med, men faktiskt är jag nu övertygad om att hans motståndskraft är jämngod med min egen. Till lynnet är han av naturen kärv och skeptisk. Han har från början aldrig dolt sin övertygelse, att professor Challenger är en fullkomlig humbug, att vi alla givit oss ut på jakt efter något oupphinneligt och att vi efter all sannolikhet ej ha att skörda annat än missräkningar och faror i Sydamerika jämte motsvarande åtlöje i England. Dessa åsikter tröttnade han aldrig att under förvridning av de magra anletsdragen och skakningar på det tunna bockskägget förkunna oss under hela resan från Southampton till Manaos. Sedan han lämnat ångaren och stigit i land, har han hämtat någon tröst av det vackra och omväxlande insekt- och fågellivet omkring honom, ty han går helt och ärligt upp i sin