94
hängivenhet för vetenskapen. Sin dag tillbringar han irrande genom skogarna med fågelbössan och insektsnätet och om aftnarna stoppar han upp många av de exemplar han anskaffat. Till hans mindre egenheter hör att han är vårdslös i sin klädsel, snaskig till sin person och begiven på att röka en kort snugga av törne, som sällan lämnar hans mun. I sin ungdom har han deltagit i åtskilliga vetenskapliga expeditioner — han var med Robertson i Papua — och läger- och kanotlivet har intet nytt för honom.
Lord John Roxton har åtskilligt gemensamt med professor Summerlee, men i åtskilligt äro de båda männen varandras motsatser. Han är tjugu år yngre men har något av samma magra, skrangliga figur. Vad hans utseende beträffar, tror jag visst att jag skildrade det i den berättelse jag lämnade kvar i London. Han är ofantligt putsad och fin i sina vanor, klär sig alltid med mycken omsorg i vita linnekläder och höga bruna moskitkängor samt rakar sig minst en gång om dagen. I likhet med de flesta handlingens män är han lakonisk i sitt tal och försjunker lätt i tankar men är alltid snabb att svara på en fråga eller taga del i ett samtal och uttrycker sig då på ett egendomligt, abrupt, halvt humoristiskt sätt. Hans kännedom om vår värld, synnerligast Sydamerika, är alldeles förvånande och han hyser en oförställd tro på vår resas möjligheter, som icke låter avspisa sig av professor Summerlees hånleende. Hans röst är mild och hans sätt stillsamt, men bakom hans tindrande blå ögon döljer sig en förmåga av ursinnig vrede och orubblig beslutsamhet, så mycket farligare som de hållas i tygel. Han
