Jag insattes, då jag började skolan, i Secunda. Det var i de första åren af 1840-talet. Denna klass hade sina tre fönster åt Kvarngränden, strax bredvid kyrkogårdsgrindarna. Långs fönsterväggen gick ett smalt bord, hvars halfva skifva var sluttande. Bordet var brunmåladt, och skifvan var af karfningar med knif alldeles upplöjd, så att kanten liknade en söndrig såg. Framför bordet stod en bänkrad. Ett likadant bord gick långs inre väggen, också med sin bänkrad. Bänkarna voro utan ryggstöd och hade inunder en hylla för böcker. Bänkarna voro vanligen söndriga, alltid rankiga, och då en gosse steg upp, satte sig eller rörde på sig, kom hela raden i rörelse. Många pojkgenerationer hade sökt bevara sina namn från glömska genom att inrista dem i dessa säten, så att dessa måtte meddela dem, om också på bakvägar, åt kommande släkten.
Om Tertias rum skall jag sedan tala. Quarta, högsta klassen, låg åt S:t Paulsgatan. Rummet bestod egentligen af två rum, som förenades genom en hvalföppning. Quarta tjänade äfven till bönrum och samlingsrum för hela skolan. Rummet var lågt, och taket var gråsvart af ålder och lampsot. Man kom dit öfver den allmänna förstugan och genom en halfmörk gång.
Alla rum i öfre våningen och några i den nedre voro anslagna till boställen åt lärarne; jag tror det åtminstone. Städerskan hade också sin bostad i samma gång som Quarta.
