Lärare i Secunda var Zweigbergk, en utmärkt duglig man, tungsint, tyckte jag, och föga meddelsam. Han hade utgifvit den då i Sverige förmodligen mest begagnade räkneboken, och det sades bland lärjungarne, att han på denna bok samlat så mycket, att han kunnat köpa en gård någonstädes i Västergötland.
Latinet började redan i Prima, och det tog drygaste delen af arbetstiden. I Secunda inträdde grekiskan. De båda språken voro som en befäst stad. De öfriga ämnena voro förstäder, som lagt sig utanför, dömda att uppoffras, om nöd komme. Strelings latinska grammatika, bearbetad af Håkan Sjögren, fanns kvar ännu, då jag kom till skolan, men utbyttes snart mot Rabes. Läseboken var af P. A. Sondén. De första punkterna däri lydde: Terra est rotunda. Columba est timida. Formica est laboriosa. (Jorden är rund. Dufvan är skygg. Myran är arbetsam.) I Secunda började vi Cornelius Nepos. I grekiskan användes Langes grammatika och en tunn läsebok af Årre. En enda punkt i denna bok minnes jag, och det uteslutande därför, att jag en gång några år efteråt skulle öfversätta denna punkt och drog till med en befängd frihandsöfversättning, som ännu i dag grämer min fåfänga. Ett oerhördt arbete nedlades af lärarne på indrifvandet af dessa ämnen.
Jakob Eklunds svenska historia lästes i alla Sveriges lärdomsskolor och sades hafva gjort sin förläggare, Zacharias Hæggström, till en rik man. Bokens stil skulle, äfven efter nutida anspråk, anses
