15 pojkar. Läraren var naturligtvis med. Färden började vid Ragvaldsbro och gick till Lilla Essingen. Segelleden där utanför var redan då en flitigt begagnad stjälpningsplats – man vore frestad säga afstjälpningsplats – för söndagsseglare. Där var ett förträfflig badställe vid själfva segelleden, långgrund strand med fast sandbotten. På en höjd bredvid låg ett värdshus. Vi badade under lärarens uppsikt. Han kände förmodligen, hvad en höna känner, som råkat få kläcka ut ankungar. Efteråt gick man upp till värdshuset, drack svagdricka och spelade käglor. Gubben satt vid ett bord, ledde spelets gång och hade bredvid sig ett glas med något mörkbrunt i. Därifrån rodde vi tvärs öfver sjön till ett ställe på södra stranden, som hette Gröndal. Där tiggde sig ett par goda simmare till att få bada ännu en gång. Det skedde från båten, och en af dem råkade vid nedhoppningen i vattnet att genom grof vårdslöshet slå hatten af läraren, så att den föll i sjön. Detta väckte allmän förbittring, utom hos ägaren, som tog den skyldige i försvar. Det var afton, när vi började hemfärden. Den, som en klar sommarkväll anländt till Stockholm från Mälarsidan, glömmer det nog ej. På en gång öppnar sig Riddarfjärden med hela den af aftonrodnaden belysta staden i fonden. Gubben bad oss sjunga »Stjärnorna blinka». Det fanns vackra röster bland de sjungande. Under rodden och sången hördes anrop från Sjötullen, att vi skulle lägga till för att visiteras. På den tiden fanns nämligen ännu den s. k. accisen, afgift för varor, som
