HURU MAN VAR KLÄDD.
Stockholmarne ha alltid klädt sig med omsorg, men moderna ha ofta växlat. På 1830-talet såg man vintertiden ett icke ringa antal af de pälsar som kallades tulubber, hvilka buros med vänstra ärmen hängande tom, under det blott den högra tjänade till armbetäckning. Tulubberna utgjordes vanligtvis af klädespälsar, fordrade med svart kalmuckskinn. Äfven dyrbarare pälsar förekommo, men mest som lifrockar.
Under årtiondet kommo bottforer (bottes fortes), pälsklädda utanstöflar, också i bruk, men utträngde icke lädergaloscherna, hvilka ansågos oumbärliga, så föga behagliga de än voro.
Då päls icke begagnades, nyttjade man dels lifrockar s. k. syrtuter, vanligtvis af ljust, gulbrunt kläde, långa med kort lif, dels kapprockar med många kragar, s. k. kuskkragar. Slängkappor utan ärmar, men med en liten krage, begagnades då väderleken tillät.
Under senare delen af 1830-talet kommo kautschukskappor i bruk och begagnades i synnerhet i regnväder, men luktade illa och befunnos hälsofarliga, hvarför de småningom öfvergåfvos.
