slutligen det mesta ur Xenofons Anabasis och
Homeros’ Odyssé.
I engelska erhöllo vi alldeles ingen undervisning, och lika var förhållandet med naturkunnighet.
⁎
Palmgrenska skolan var under några år ganska blomstrande och ägde godt anseende, men högsta antalet lärjungar öfverskred dock ej mycket sextiotalet. De utgjordes i synnerhet af gossar ur borgerliga familjer, äfvensom af ämbetsmäns söner. Bland de icke rent borgerliga beståndsdelarne var en son — om legitim vet jag icke — till spanska sändebudet Moreno y Landabury, hvilken själf intresserade sig mycket för skolan, ofta infann sig vid våra gymnastikstunder och deltog i öfningarna.
Skolgymnastik var då i sin första början i Stockholm och införd endast i få undervisningsanstalter, men Palmgren, hvilken onekligen förstod att följa med sin tid, lämnade oss tillfälle att begagna den på en gård som låg en trappa högre än skolhuset och stod i förbindelse med tyska kyrkoherdehuset.
Skoltiden räckte från kl. nio f. m. till kl. ett e. m., med afbrott kl. tio för ett kort frukostlof, som då vanligtvis tillbragtes på skolgården, en mycket inskränkt, men med ett par lindar planterad plats mellan höga murar, med blott några få solstrålar äfven på den klaraste sommardag.
Kl. tre e. m. återtogs undervisningen och räckte till kl. fem.