Frukosten bestod i de flesta fall af ett franskt
bröd, deladt i två halfvor, med mellanliggande kött
eller ost, eller ock af en sexstyfverslant, för hvilken
då köptes någon läckerhet, såsom en gråpappersstrut
kladdiga sviskon från kryddboden i hörnet af
Västerlånggatan och Tyska brinken eller en strut
sockersmulor, möjligtvis också ett ark sockerpapper hos
sockerbagaren Richter vid Stortorget, hvilken hade en
son i skolan och därför ansågs lämna god vara för
godt pris.
Då och då ansågo vi att skolans heder fordrade, det vi ställde till ett slagsmål med »kyrkråttorna», gossarne i tyska skolan, eller med »knasterråttorna», lärjungarne i Finemans lancasterskola, och därom öfverlades ifrigt under frukostlofven, men jag kan icke erinra mig, att det någonsin blef strid af. Efter eftermiddagsläsningen delade vi ofta tyska kyrkogården som lekplats med »kyrkråttorna», och åt de af sin magister omänskligt plågade »knasterråttorna» skänkte vi vårt förakt. Lekarna utgjordes af hök och dufva, dunk, rymmare och fasttagare samt andra ungdomsnöjen af samma art, otvifvelaktigt brukliga sedan århundraden utan synnerlig förändring.
⁎
Palmgrens förnämste medhjälpare var en ung pastorsadjunkt i Jakobs församling, Eklund, hvilken var en kunskapsrik och kraftig lärare, men allt för hastigt tog till käppen. Det var likväl icke någon antydan därpå, då gossarne vid ett för Eklund festligt tillfälle skänkte honom en genom föräldrarne
