sammanbragd högtidsgåfva, bestående af ett spanskt
rör med guldknapp, som kostade ett hundra
riksdaler, en viktig tilldragelse i skolan.
Eklund vardt kunglig hofpredikant och kyrkoherde i Danviks och Siklaö församlingar samt fick, 1850, Lösens och Angerums pastorat i Blekinge, där han afled 1866.
Bland lärarne i Palmgrens skola gjorde den sedan som bokhandlare bekante magister Bagge sig mycket omtyckt. Så var ock förhållandet med »kandidaten», den förut omnämnde Emmerich Wildner.
Med undantag af Nya elementarskolan, lämnade de offentliga skolorna icke någon undervisning i teckning, men i de enskilda fanns vanligtvis ett sådant läroämne. Den förste ritläraren hos Palmgren var »kamrer» Abraham Burman, då »canzlist i lånecanzliet i riksens ständers bank» och far till den sedermera bekante teckningsläraren och karrikatyrritaren Conny Burman. Gamle Burman hade sina »principer», ett häfte teckningar, af hvilka hvarje lärjunge måste köpa ett exemplar och i skolan rita af från och med första bladets raka streck till och med det sistas utsikt af d. v. Änkhuset i Stockholm.
Läraren fordrade strängt, att lärjungarne troget följde hans »principer» och icke begagnade andra än de af honom köpta blyertspennorna samt svart- och vaxkritorna — de senare af Burmans egen uppfinning.
Han efterträddes af den yngre och kraftigare Nils Månsson Mandelgren, som kommit från sin födelsebyggd Skåne för att studera vid konstakademien i Stockholm. Då Månsson mot 1830-talets
