i Stockholm utöfvade sitt inflytande äfven på
pojkarne vid den undangömda gatan. Med stor
uppmärksamhet följde vi det som tilldrog sig utanför
skolmurarne, delade oss i partier samt utgåfvo till
och med ett par tidningar, handskrifna naturligtvis.
Den ena af dem redigerades af mig, den andra af
en äldre bror till Ludvig Norman, och vi förde
häftig polemik mot hvarandra.
Detta var i synnerhet fallet på sommaren 1838, då oroligheterna med anledning af Crusenstolpes dom uppkommo. Vi deltogo naturligtvis icke i de bullersamma uppträdena, men pojkbladen togo sig af dem anledning till skarpa artiklar, dels för, dels mot Crusenstolpe, dels för, dels mot Karl Johan och Magnus Brahe.
Läxorna blefvo mycket försummade. Det var en ganska märklig sommar i Stockholm. Först red Karl Johan omkull på Djurgården och skadade sig i skuldran och ena armen samt led däraf i flere veckor. Så skränade folkhopar och kastade sten utanför Stadshuset, där Crusenstolpe då hölls i fängsligt förvar, och gardisterna sköto skarpt på folket, sårade några personer och dödade i Mariagatan en efter all anledning oskyldig yngling, som, så påstods åtminstone, kommit mot sin vilja in i tumultet.
⁎
Enligt en kunglig förordning af den 30 juni samma år och kommersekollegiets cirkulär af den 13 augusti hade judarne erhållit ökade friheter. Det väckte missnöje hos samma frisinnade folk som nyss