gammal student och glad umgängesman, men känd
för mycken stränghet mot sina enskilda lärjungar.
Hans kollegier voro värderade, och så väl på
kollegiitimmarna som inom studentvärlden för öfrigt rådde
alltid godt förhållande mellan Svartengren och
studenterna.
En annan »kollegiehingst» och företrädesvis känd under den benämningen var norrländingen Jakob Carling, född redan på 1700-talet, men ännu 1845 och långt senare, tror jag, i verksamhet. Andra hvad tyskarne skulle kalla »bemooste Häupter» voro Carlings landsman Erik Omberg samt kalmariterne Olof Wennberg och J. D. Elfström.
Först under höstterminen 1846 började katalogen meddela studenternas födelseår och då de tagit studentexamen. En och annan tyckte icke om att hans ålder gjordes bekant, och det sades, att Jonas Bjurzon försäkrat, att han endast af misstag vore född 1810. Nämnde student var en af de mest kända originalerna i den tidens Uppsala, junior i Värmlands nation.
Några riktigt åldriga studenter hade vi icke i Stockholms nation. De äldsta voro medicine kandidat J. L. Engström (Ludvig Normans morbror), född 1812, magister C. F. Wiberg (sedan lektor i Gefle), prästmannen, magister A. Lindberg och docenten C. A. Torén. Alla de tre sist nämnde voro födde 1813. Vid Stockholms nations jubelfest den 30 april 1899 uppvaktades f. d. domprosten, prof. Torén af nationens dåvarande och senare, men i Uppsala vid tillfället närvarande medlemmar, och på oss gamla studenter gjorde det ett högtidligt
