Hoppa till innehållet

Sida:En gammal stockholmares minnen Del 1.djvu/188

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
180
I UPPSALA.


Carolina Rediviva, den då nye biblioteksbyggnaden, upplät sin ofullbordade högtidssal i öfre våningen till de musikfester som ännu mera höjde Uppsalasångens stora anseende, och det var i den stora monumentala trappan som förde ned från salen som denna sång väckte intryck af högre värde än hvad väl någon annan körsång mäktat åstadkomma. Den trappan finns icke mera, enär hela byggnaden måste slutligen användas till sitt egentliga ändamål, bokskatternas förvarande, men den som någon gång hörde studentsången klinga i Redivivas stora trappa, och det är ej så ofantligt länge sedan, glömmer det aldrig.

⁎              ⁎

Redan tidigt på våren började man tänka på pingstkonserterna, och innan de kunde sprida ytterligare glädje i vårsolens glans hade man åtskilligt annat att stöka med, icke blott tentamina och examina, utan äfven den stora särskilda vårfesten som sedan långliga tider firats på valborgsmässaftonen, men började få en farlig medtäflare i dagen därefter.

En och annan utklädnad hade visserligen förekommit på 1 maj, åtminstone 1842 samt ännu mera 1843, men någon allmän majkarneval kände man ej till förr än 1845, hvars majfest bildade epok, kan man säga, i uppsalastudenternas fester. Redan under flera veckor förut arbetades på förberedelserna, och den sista april foro två vördnadsbjudande förnämiteter ut från Upplands nationshus. De åkte i en stor gammalmodig kaross, som drogs af fyra,