Vid middagstiden syntes militärpatruller till häst
och fot genomströfva Stockholm. Högvakten vid
kungl. slottet och »corps de garder» besattes med
mångdubbel vaktstyrka. Fotgardisterna hade sina
kartuschremmar fullsatta med patroner, och
hästgardes pistoler voro synliga. De gardister som ej
deltogo i patrullerandet voro färdiga att vid första
kommando rycka ut. Hela polisstyrkan hölls
dessutom på benen.
Allt detta väckte naturligtvis uppseende. Ju flera militärer syntes på gatorna, dess talrikare blefvo de civile som skulle taga dem i betraktande. Många förargades öfver de militära tillrustningarna, men flertalet skrattade åt dem. Man gjorde naturligtvis jämförelse med Paris och sade:
— Då ett franskt drama skall återgifvas på svenska, förlorar det nästan alltid i öfversättningen.
Banketten började kl. 3 e. m. Man satt vid fem långa bord i De la Croix’ stora sal. Bagge och Wetterbergh, hvilka hade, tycktes det, gjort sig till värdar, utan att ha därtill fått särskildt uppdrag, sutto vid hvar sin ända af det mellersta bordet, hvilket liksom de andra var, såsom någon uttryckte sig, fullsatt med krukor. På hvarje bord stod ett frihetstempel af socker.
Vid måltidens slut föreslog magister Bagge konungens skål, och den följdes af en utaf med. d:r Herman Sätherberg författad sång — —
»Se hvad lågor och mord
På den sydliga jord!
Hör hvad gny, hör hvad brus
Se hvad välden i grus!
