Det är anden som flytt
Ur sitt fängsel på nytt
Och tar åter sin rätt
På förvillelser mätt.
Tro ej folket vill strid;
Men hvar dess ära kränkes af en ljugande frid
Och det sviker sitt hopp,
Vill det resa sig opp —
Och när världsfloden skummar,
Hvem häjdar dess lopp?»
Herman Sätherbergs sångmö var just icke som bäst inspirerad den gången, men för sin möda lönades hon likväl med kraftigt bifall.
När bifallssorlet slutligen tystnat, uppstod d:r Wetterbergh och föreslog skålen för representationsreformen, hvilken skål också följdes af verser. Därpå talade f. talmannen Anders Ersson för rättvisa och enighet, och Thomander för allas rätt, hvarpå uppstämdes »samloms bröder kring frihetens fana».
Den mest uppmärksammade talaren var August Anckarsvärd, som erinrade om, att det funnes något ruttet i samhället, yrkade på ståndskillnadens borttagande samt att valrätten utsträcktes så långt som möjligt, men med betryggande af intelligensens rätt att blifva representerad, föreslog två kamrar och att alla val skulle ske per capita, angrep ministären och önskade upprättande af ett borgaregarde af Stockholms alla bildade invånare samt slöt med en skål för reformmöten i alla landsändar.
Magister P. E. Svedbom, lärare i Nya Elementarskolan, förelade de närvarande tre frågor: 1) Kunna stånden anses för uttryck af nationens vilja, önskningar och behof? 2) Viljen I, att grundlagens bud,