Bland dem som där hade fritt tillträde var en
riksdagsman, hvilken ville anses som fin politiker
och Crusenstolpes synnerligt gode vän, den här
förut nämnde Johan Johansson i Skyberga.
Det hade varit på Vaxholms fästning som Crusenstolpe lärt känna den då unge allmogemannen, hvilken i Stockholm i början af 1850-talet umgicks med den ryktbare författaren och förde mig till denne. Det var fråga om något riksdagsskrifveri, som Crusenstolpe vid tillfället ej ville åtaga sig, men hvarom han önskade samtala med den som skulle uppsätta skriften.
Crusenstolpe bodde då på nedra botten i n:o 30 Skvalbergsgatan på Ladugårdslandet, nu Gref-Turegatan. Han tog emot oss med en viss förnäm nedlåtenhet, ehuru Johan Johansson synbarligen ville visa sig hemmastadd på stället. Den förnäma nedlåtenheten gällde kanske mest den unge riksdagskanslisten, hvilken var nog förmäten att intränga på ett område, som kanske tillhörde endast sådana stormän som Crusenstolpe själf.
Ståtlig såg den stormannen ut, högväxt och med präktig hållning. Han var då några och femtio år, men i hans mörka hår syntes ej mycket grått, och likadant var förhållandet med de tätt under näsan något rakade mustascherna. Ögonen voro blixtrande uttrycksfulla.
Den ståtlige mannens hemmadräkt var däremot ganska vårdslös och utgjordes hufvudsakligen af en illa medfaren nattrock af schaltyg, men stod i öfverensstämmelse med den brist på ordning och trefnad som gjorde sig märkbar i mottagningsrummet och
