därom, äfven om de, till följd af åtskilliga
missgynnande omständigheter, icke fingo någon lång
tillvaro, och hans förmåga visade sig sedan som
medarbetare i Aftonbladet, hvilket han dock lämnade
1851, då hans frände Lars Hierta sålde tidningen.
Redan tjugu år förut hade hans ekonomiska obestånd aflägsnat honom från riddarhuset och det stora inflytande han där haft samt äfven från fullmäktigskapet i rikets ständers bank, men han vände sig då så mycket ifrigare till bondeståndet och utöfvade där en ännu större inverkan än inom riddarhuset, fastän ingalunda af så öppen natur.
Älskvärd i umgänget, blef han omtyckt af alla som lärde känna honom. Vacker karl var han äfven, och det långt in i ålderdomen. Under 1851 års riksdag var han sextio år. I slutet af 1860 dog han.
⁎
Nära två årtionden yngre än Gustaf Hierta var en tredje bondevän med lika stort inflytande. Det var Teodor Sandström, hvilken, sedan han ganska tidigt tagit juridisk examen i Uppsala, under riksdagarne låtit sin penna gifva form åt Hans Janssons, Norbergs m. fl. andra liberala riksdagsmäns åsikter, och med all aktning för de nämnda ståndsledamöternas själfständighet, kan man dock vara öfvertygad, att Sandström icke underlät att i främsta rummet göra sin egen mening gällande. Det var så det gick till på den tiden mellan riksdagsmännen och deras skrifkunniga vänner.
Under en föregående riksdag hade Sandström
