Deltagande för hvad som tilldrog sig i världen
saknades icke, och tidningarna lästes flitigt. Äfven
man och man emellan politiserades ganska ihärdigt.
Då och då tilläts jag följa min far in på någon
källare, i synnerhet Dufvan, där han sammanträffade
med andra handtverksmästare. Själf var han icke
någon källarkund, men deltog stundom i mästarnes
lag. Vid de tillfällen, då jag fick vara med,
undfägnades jag med en kryddskorpa och ett litet glas
svagdricka, under det jag lyssnade till hvad gubbarne
hade att anföra om de »svåra tiderna».
Man uttryckte sin medkänsla för polackarne under deras kamp mot den ryska öfvermakten och man intresserade sig för Portugal. Ofta hörde jag Don Pedro prisad och Don Miguel klandrad, och Maria da Gloria var en vid Västerlånggatan populär furstinna.
I mitt hem lästes tidningarna ganska flitigt, d. v. s. Stockholms Dagblad och Aftonbladet, hvilket senare blad ansågs mycket kvickt, men ej alltid så tillförlitligt. Lars Hierta, då en man på några och trettio år, hade anseende som »rasande flink» tidningsskrifvare, och hans blad hade ganska stor spridning. Innehållet var också vida rikhaltigare än andra blads. Stockholms Dagblad innehöll mest annonser och rättegångsnotiser samt endast då och då någon artikel af större intresse.
Aftonbladets opposition mot åtskilliga regeringshandlingar och mot »systemet» i allmänhet väckte i början både förvåning och ogillande inom borgerskapet, hvilket jag hade många tillfällen att erfara, men snart följdes den oppositionen med intresse.
