Vid båda dessa måltider togs en sup brännvin,
kanske en och en half, och man drack öl, men vin
förekom icke. Däremot kunde det hända, att vin,
vanligtvis bordeaux, bjöds mellan fyra och sex och
då dracks med socker i små spetsglas. Detta var nog
icke bruket i handtverkshus i allmänhet, men
förekom i mitt föräldrahem. Vinet hade min far
tillhandlat sig för billigt pris af sjökaptener som kommo
direkte från Frankrike och voro hans kunder.
Då och då kom någon af husets vänner för att dricka en toddy eller smaka på den senaste punschbrygden, hvilken alltid gjordes i hemmet.
Den högtidligaste festen på hela året utgjordes af den utaf mig på annat ställe skildrade ljusinbrinningen. Talgljusen stöptes vanligtvis hemma, med undantag af »formljusen» som köptes hos särskilda ljusstöpare, hvilka då utgjorde ett eget »ämbete».
Till »inbrinningen» måste stöpningen vara fullbordad, ty då underkastades de nya ljusen skarp granskning. Då borde också ljussaxarne vara i ordning. Vaxljus förekommo nästan aldrig i handtverkshemmen, och om stearinljus hade man i dessa hem ännu icke hört talas. Lampor voro ej mycket i bruk, och de som funnos voro mycket opraktiska. Däremot begagnades skärmstakar med ett eller två ljus, som kunde flyttas upp och ned. Sådana stakar utrustades ofta ganska prydligt och voro försedda med fot af hvit marmor och fint lackerad grön skärm af bleck. Till en så fin stake hörde en lika fin, etsad stålljussax som låg på en i prydlighet därmed öfverenstämmande ljussaxbricka och icke fick begagnas af hvem som helst.
⁎
