landskapsmålaren C. J. Fahlcrantz och öfverintendenten
G. Söderberg, men med dem hade vi icke något
att göra, lika litet som med professorerna för
byggnadskonsten. Vice professor i sist nämnda ämne
var redan då F. W. Scholander, ehuru blott några
och trettio år, och han var mest känd af oss samt
mycket omtyckt af egna lärjungar. Han var också
en af konstföreningens främjare och infann sig alltid
på de sammankomster som denna förening hade i
arffurstens palats, ett af de försök som flere gånger
gjorts för att äfven utom utställningarne, föra
tillsammans konstnärer och konstälskare, men sällan
ledt till det åsyftade ändamålet.
En annan flitig deltagare i konstföreningens sträfvanden var gamle hofintendenten L. J. von Röök, hvilken också bodde i arffurstens palats, sedan han, ett par år förut, lämnat öfverinseendet af kungl. museum, då han hade boställsrum i Kungl. Slottet, men nästan ständigt vistades i museets lokal och gick alla besökande med största välvilja till handa.
Man skrattade åt hans kvinnliga fasoner och hans pipiga röst, hvilka egenheter också utmärkte museets vaktmästare, men gamle hofintendenten var en omsorgsfull vårdare af det gamla museet och i allt en varm, om ock något dilettantmässig konstvän.
Hans biträden, »konduktörerna vid konungens museum», som deras titel lydde, voro J. A. Aleander, en af lärarne i »principen», den likaledes här förut nämnda P. G. von Heideken, »hof- och landskapsmålaren», samt J. W. Wåhlin, som rådde om huset n:o 5 vid Nybrobacken, och den nu för ej många år sedan aflidne H. T. Lundh, fågelmålaren,
